Måste bara göra ett inlägg om en ponny som totalt vände upp och ner på mitt liv. Jag har nog aldrig varit så lycklig som den tiden när Chaplin var min.


Jag tror att alla som har ridit länge och haft/hjälpt till med många hästar har en, som är en sån där absolut favorit, en som var alldeles rätt och som alltid kommer ha en speciell plats i hjärtat.
För mej, så var det Chaplin en liten b-ponny som var 130 i mkh, född 89. Han var alldeles perfekt. Första gången jag såg honom, visste jag att han var rätt. Han gjorde alltid allt för att göra mej glad. Han var gosig och gnäggade alltid när jag kom till honom i hagen. Jag hade honom först på foder i några månader och redan 2a veckan åkte vi på våran första hopptävling tillsammans (första någonsin för mej) och hoppade LD, LC, vi nollade LDn och kom 3a i LC. Chaplin var bara såå underbar, och gjorde precis allt för mej!
Onsdagen den 23 juni, stog det en ny ägare på papprena. Då var han alldeles bara min. Jag kommer aldrig att glömma den känslan, när man kunde gå ut i stallet och säga min Chaplin. Nu hade jag 2 underbara ponnysar att ha kul och tävla och träna med! Men mina andra ponny går vi inte in på nu ;)
Ja Chaplin. Jg blir alldeles tårögd av att bara tänka på hans namn. Allt han lärde mej, han tog mej från inget till allt, LD till Msv B. Men sen blav han skadad och höll inte för mina Msv drömmar. Sista året Lekte vi bara runt lite i LC, LB och vann eller blev 2a i varenda start vi gjorde. Vi tävlade också fälttävlan med lika stor framgång. Men sedan var det dax att sätta ut min älskling på annons. Och annonsera hästar är värkligen inte min starka sida. Hur kan man sätta ett pris på en del av sej själv? Hur kan manlåta någon annan  ta över ens enda riktiga bästavän och kärlek- mot betalning. sånt går värkligen inte ihop för mej, så den biten fick mamma sköta, medans jag var ute hos Chaplin  i stallet dagarna i enda och grät, grät grät tills tärarna tog slut. Men de var inte bara av sorg. För man kan ingeet annat än le när man tänker tillbaka på allting han har lärt mej, att just jag, av alla människor har fått äran att ha den här ponnyn som min egen. även fast man aldrig kan äga en individ, så har vi tillhört varandra. och det gör vi fortfarande. För mej kommer Chaplin alltid att vara nummet ett. Han har lärt mej allt jag kan. Det finns inga ord för hur underbar och fantastisk han var och fortfarande är.

När han fick en ny ryttare.. så flyttade han bara några kilometer. Så han fanns endå nära och jag kunde hälsa på honom när jag ville. Men nu bor han här igen. Min älskade fina Chaplin bor hemma igen. och jag kan då ut till honom när jag vill, vara med honom hela dagarna. även fast jag inte får rida honom längre, så finns han här hos mej. Det är en lycka som inte går att beskriva. och som sagt, även fast jag inte står som ägare längre. så är vi en del av varandra. inget snack om saken.

Chaplin, du är extremt älskad, du kommer alltid ha störst del i mitt hjärta. du kommer alltid vara den rätta, det ska alltid vara vi. Jag älskar dej fina du

Hoppas att ni orkade läsa. Och tänk alltid på vad ni har. hur mycket en fyrbenting faktiskt kan betyda. Behandla inte era hästar som tävlingmaskiner och alldra minst som djur behandla dom som din bästa vän, och kom ihåg att med respekt och kärlek, finns det ingenting som är omöjligt!







De bästa och vackraste i världen kan värken ses eller beröras, de måste upplevas med hjärtat

Mathilda
♥
Chaplin