Daphnie Duck - Julija
Daphnie Duck eller qaiza som hon heter e ju förstås min häst ;P
jag köpte henne i somras, hon e imp. irland. född 00, d-ponny
148,0 cm.
där blev hon antagligen misshandlad, hon blev importerad
till sverige 05, då hon var 5 år alltså. jag e den 4 ägaren
på så kort tid...
maria birch-jensen som den förra ägaren heter hade henne i
1,5 år o när dom köpte henne så var hon extremt upplivad
o fick sånna anfall hela tiden då hon rusade ut från banan.
hon kunde inte bli klappad av män m.m
men i alla fall så klarade maria att hoppa msv b med henne
o plac upp till La. men på träning så tränade dom banor mellan
130-140cm. ;o
själv har jag bara startat en La o det e
väl inge att skryta om? nää ;P
emh, jauh, mitt mål e att tävla inne SM 2011 elr ute 2012.
hoppas att det blir så :DD
datan laggar o vill inte ladda upp bild, annars hade det blitt några
fiiinaaa bilder på min pluttiz znuttiz<3
Cappuccino - Mathilda
Cappuccino eller "Chino" är en storhäst på 170cm. Född 1997 e. Bellini
"Chino" Har min mamma själv fött upp. Han har alltså nu bott här på gården i 13 år. Endå är han rädd för allt och ser spöken överallt. Han är en stor nallebjörn, om man står i stallet och gosar med någon annan häst, så sparkar han i väggen för att han vill ha uppmärksamhet istället. Chino är kung i hagen. Och dt har aldrig varit en enda som har kunnat bestämma över honom, han bestämmer allt.
Chino älskar att hoppa. Han har inte världens bästa teknik, men han hoppar på vilja, och han brinner värkligen för det.
Det är alltså min mamma som äger honom. Men jag tränar, tävlar och rider honom några gånger i veckan.
Just nu tävlar vi upp till och med 1.05m och har som mål att starta 1.10m innan årsskiftet med bra resultat.
Chino är helt underbar och man kan inget annat än tycka om honom!♥
"Chino" Har min mamma själv fött upp. Han har alltså nu bott här på gården i 13 år. Endå är han rädd för allt och ser spöken överallt. Han är en stor nallebjörn, om man står i stallet och gosar med någon annan häst, så sparkar han i väggen för att han vill ha uppmärksamhet istället. Chino är kung i hagen. Och dt har aldrig varit en enda som har kunnat bestämma över honom, han bestämmer allt.
Chino älskar att hoppa. Han har inte världens bästa teknik, men han hoppar på vilja, och han brinner värkligen för det.
Det är alltså min mamma som äger honom. Men jag tränar, tävlar och rider honom några gånger i veckan.
Just nu tävlar vi upp till och med 1.05m och har som mål att starta 1.10m innan årsskiftet med bra resultat.
Chino är helt underbar och man kan inget annat än tycka om honom!♥
Siwan Mai - Mathilda
Siwan Mai eller " Maia" är en C-ponny på 139,0cm född 16maj 2004. e. Dyffrynaled Tomos imp. Wales
Jag fick hem "Maia" den 19/10 2008, i skrivande stund har jag om en vecka haft henne i 2 år.
Vi hittade henne på en annons på bukefalos. Igentligen var det inte en så intressant ponny tyckte vi, på annonsen, men vi skulle endå till skabersjö (maia stog där) och prova en annan ponny. så när vi endå hade vägarna förbi stack vi in om och tittade på henne. Hon stog i ett försäljningsstall och hade bara varit i sverige 4 dagar när vi var och tittade på henne. Jag blev kär direkt, hon var så sjukt fin. En absolut Mathilda-häst!
När jag hoppade upp fick jag bara en sånhär "aha" känsla, såhär skulle det kännas. Hon hade stora luftiga rörelser och var helt perfekt. Men hon var bara 4år. Hon hade inte gjort någonting, inte tävlat inte något, kunde inte gå på en volt, inte böja eller ställa sej, flöt ut och lyssnade varken på fram eller bak och bara sprang, jag hade knappt någon kontroll, men det fanns något där, även fast det satt djupt så kännde jag på mej, att här fanns en talang.
Hästhandlarna ljög ihop en historia om att hon kom från ett stort stuteri i Wales, där uppfödaren hade fått en hjärtattack och var tvungen att sälja alla hästarna, och massa strunt. Men i alla fall så köpte vi henne. Alla vi pratade med sa att det var dumt, att köpa en 4 åring till en 12årig liten tjej!? Hallå? Alla tyckte att vi var korkade och avrådde oss att köpa henne, för att det skulle bli mkt jobb osv. Och ja, det visste jag, det skulle bli en jävla massa jobb. Men jag var berädd att ta den fajten. Jag hade världens bästa tränare, och mamma. Som jag visste skulle hjälpa mej och ställa upp. Och det har dom gjort.
Nu sitter jag på en underbar, posetiv och självsäker ponny, som blir bättre och bättre för varje dag. Hon har kapacitet utöver det vanliga, och jag vet att med någon ryttare kommer hon att nå toppen. Och jag ångrar inte en sekund att jag köpte henne. Jag kunde inte fått en bättre ponny, att lära mej och utväcklas med. Och att tänka tillbaka på hur hon var när jag fick henne och jämför med nu, är jag bara så jävla stolt! Jag kan ju inte säga att "allt är min förtjänst och bla bla bla" och det gör jag värkligen inte, hon är trots allt en ungponny, och dom utvecklas i vilket fall. Men jag är stolt över mej själv i alla fall. Att jag har stått ut alla gånger vi har haft svackor. Maia är trots allt väldigt, väldigt speciell, och gör bara sånt HON tycker att hon ska göra, hon är väldigt bestämd, och påvärkas otroligt mkt av hur jag är när jag rider och så, är jag trött en dag, hänging och igentligen kanske inte orkar rida, då blir hon precis lika dan!Men hon har blivit väldigt känslig, och är riktigt mysig att rida!
För ungefär ett år sedan fick jag ett mejl på facebook från Maias uppfödare. Snacka om att jag blev glad. Nu har jag fått reda på allt om hennes bakgrund, att hon inte alls är från ett stort stuteri, utan från en liten gård på landet i Wales, jag har fått veta massor om hennes pappa och släkt och till och med fått bilder från hennes uppfödare när hon bodde där! Sånt tycker jag är så kul! :)
Just nu tävlar vi upp till och med LB+5 i hoppning, och ska förhoppningsvis inom snar framtid starta LA.
Vi ska ockå börja tävla lite dressyr, just för att hon har sådanna fantastiska gångarter, och kan nog med lite jobb även komma långt i dressyr.
If I had to choose between loving you and breathing, I would use my last breath to say
I love you
The best thing about me is you
I'd rather die tomorrow, than live a hundred years without knowing you
Jag fick hem "Maia" den 19/10 2008, i skrivande stund har jag om en vecka haft henne i 2 år.
Vi hittade henne på en annons på bukefalos. Igentligen var det inte en så intressant ponny tyckte vi, på annonsen, men vi skulle endå till skabersjö (maia stog där) och prova en annan ponny. så när vi endå hade vägarna förbi stack vi in om och tittade på henne. Hon stog i ett försäljningsstall och hade bara varit i sverige 4 dagar när vi var och tittade på henne. Jag blev kär direkt, hon var så sjukt fin. En absolut Mathilda-häst!
När jag hoppade upp fick jag bara en sånhär "aha" känsla, såhär skulle det kännas. Hon hade stora luftiga rörelser och var helt perfekt. Men hon var bara 4år. Hon hade inte gjort någonting, inte tävlat inte något, kunde inte gå på en volt, inte böja eller ställa sej, flöt ut och lyssnade varken på fram eller bak och bara sprang, jag hade knappt någon kontroll, men det fanns något där, även fast det satt djupt så kännde jag på mej, att här fanns en talang.
Hästhandlarna ljög ihop en historia om att hon kom från ett stort stuteri i Wales, där uppfödaren hade fått en hjärtattack och var tvungen att sälja alla hästarna, och massa strunt. Men i alla fall så köpte vi henne. Alla vi pratade med sa att det var dumt, att köpa en 4 åring till en 12årig liten tjej!? Hallå? Alla tyckte att vi var korkade och avrådde oss att köpa henne, för att det skulle bli mkt jobb osv. Och ja, det visste jag, det skulle bli en jävla massa jobb. Men jag var berädd att ta den fajten. Jag hade världens bästa tränare, och mamma. Som jag visste skulle hjälpa mej och ställa upp. Och det har dom gjort.
Nu sitter jag på en underbar, posetiv och självsäker ponny, som blir bättre och bättre för varje dag. Hon har kapacitet utöver det vanliga, och jag vet att med någon ryttare kommer hon att nå toppen. Och jag ångrar inte en sekund att jag köpte henne. Jag kunde inte fått en bättre ponny, att lära mej och utväcklas med. Och att tänka tillbaka på hur hon var när jag fick henne och jämför med nu, är jag bara så jävla stolt! Jag kan ju inte säga att "allt är min förtjänst och bla bla bla" och det gör jag värkligen inte, hon är trots allt en ungponny, och dom utvecklas i vilket fall. Men jag är stolt över mej själv i alla fall. Att jag har stått ut alla gånger vi har haft svackor. Maia är trots allt väldigt, väldigt speciell, och gör bara sånt HON tycker att hon ska göra, hon är väldigt bestämd, och påvärkas otroligt mkt av hur jag är när jag rider och så, är jag trött en dag, hänging och igentligen kanske inte orkar rida, då blir hon precis lika dan!Men hon har blivit väldigt känslig, och är riktigt mysig att rida!
För ungefär ett år sedan fick jag ett mejl på facebook från Maias uppfödare. Snacka om att jag blev glad. Nu har jag fått reda på allt om hennes bakgrund, att hon inte alls är från ett stort stuteri, utan från en liten gård på landet i Wales, jag har fått veta massor om hennes pappa och släkt och till och med fått bilder från hennes uppfödare när hon bodde där! Sånt tycker jag är så kul! :)
Just nu tävlar vi upp till och med LB+5 i hoppning, och ska förhoppningsvis inom snar framtid starta LA.
Vi ska ockå börja tävla lite dressyr, just för att hon har sådanna fantastiska gångarter, och kan nog med lite jobb även komma långt i dressyr.
If I had to choose between loving you and breathing, I would use my last breath to say
I love you
The best thing about me is you
I'd rather die tomorrow, than live a hundred years without knowing you
