2 Satsande ponnyryttare -

Daphnie Duck

Älskade ponnyplutt.
När jag först såg din annons trodde jag aldrig att jag skulle köpa dej.
Jag menar vem köper egentligen en ponny som man vet har otroligt lite förtroende för nya människor, som får utbrott och slår bakut och stegrar, som kastar sig ut från ridbanan när ponnyn inte vill/orkar jobba, en ponny som blir så hispig att hon bara kastar sig rakt upp i luften när man rider ut, en häst som jag först nu kan borsta i huvudet utan att hon får panik, kastar sig bakåt och tar sönder grimskaften. Men när jag såg dig i din box, det går inte att beskriva. Jag kollade rakt i dina ögon och jag ser min själsfrände. Jag provrider dig, det går jättebra och du lyssnar på mig. Jag har haft dig i 381 dagar idag. Vi har gått egenom väldigt mycket under dessa dagar. Vi har våra duster, stunder där jag önskar att jag hade min okomplicerade Billy tillbaka. Jag har skrikit åt dej, varit så förbannad att jag inte vetat vad jag ska göra, men då tänker jag tex på när vi var på ridläger. När vi nollade våra första tävlingsbanor. Hur lycklig jag var den dagen. Jag tänker oxå på att du är den enda som aldrig svikit mej. Det finns dagar då jag är så ledsen att jag bara vill gråta, jag tänker "När jag rider kan jag gråta, då är det ingen som märker det" Men när jag hoppar upp på dej, fina ponnyplutt, så kan jag inte gråta, för det är så fantastiskt att bara vara i din närhet.
Du är en väldigt speciell häst och det sägs att de flesta elithästar/ponnyer är speciella. Med den hoppkapaciteten du har, kommer du gå riktigt långt. Om det är med mig eller någon annan får vi bara vänta och se, men med någon är det i alla fall.
Jag älskar dig Daphnie Duck. ♥

2011-06-20 @ 16:55:00 Allmänt Permalink

Kommentarer

Trackback