Jag älskar dej
Nu har vi tillbringat fler än 1000 dagar tillsammans. Vi har gjort framsteg, fått bakslag. Kämpat, fått ge upp.
Jag har ångrat att jag över huvudtaget köpte dej. Jag har varit världens lyckligaste, och aldrig velat sälja dej. Jag har satt ut dej på annons. Men tatt bort den igen när jag insett vad jag höll på med. Men främst av allt, har jag någonstans inom mej, vetat att jag inte vill va med någon annan än dej. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna sälja dej. Jag är så rädd att du ska komma till någon, som bara kommer till stallet, rider, och sen åker hem, och på helgerna använder dig som tävlingsmaskin. Jag vet hur glad du blir när man ger dig tid, när man sitter och gosar med dig timtals i boxen. Jag vill inte att du ska komma till någon som bara vill tävla, och bara rider för att vinna.
Vi har upplevt och gått igenom allt för mycket tillsammans, för att jag ska kunna släppa taget om dej.
Jag har tänkt på hur mycket jag har ändrat min uppfattning om saker, sen jag fick Maia. När jag köpte henne, så ville jag ha en ponny som jag kunde tävla med, klättra i klasserna och vinna. Jag såg Maia som ett projekt. En ponny som jag skulle ha och utbilda, och tävla och sen sälja. Det viktigaste var att jag skulle få upp henne i klasserna så att vi kunde få bra betalt för henne när hon skulle säljas. Men no way. Det viktigaste är att vi är tillsamans och har roligt på vägen. Vi har 3år kvar på tävlingsbanorna. Och det är klart att jag vill tävla, men jag ser inte det som lika viktigt längre. Vi får låta allt ta den tid det tar. Varför stressa sig igenom allt.Det är verkligen ingen brodska med något. Kanske har det blivit så pga allt vi har gått igenom. Skador, bakslag, hatperioder. Vi har haft en jäkla massa svackor. Och det är antagligen för att jag har velat för mycket. Men nu har jag fått ta tag i mej själv. Och insett, att livet inte går ut på att vinna och vara bäst, utan att göra de saker som gör en lycklig.
Hela jag har varit i obalans en längre tid. Men nu vet jag vad som gör mig lycklig. Jag vet vad jag vill. Jag vet vad jag kan, och vad jag ska kämpa mot. Och just nu, vill jag inte tänka på något annat än att bara göra all tid jag har kvar tillsammans med Maia till världens bästa.
För trots allt, så älskar jag dig. Mest av allt!
Vi har upplevt och gått igenom allt för mycket tillsammans, för att jag ska kunna släppa taget om dej.
Jag har tänkt på hur mycket jag har ändrat min uppfattning om saker, sen jag fick Maia. När jag köpte henne, så ville jag ha en ponny som jag kunde tävla med, klättra i klasserna och vinna. Jag såg Maia som ett projekt. En ponny som jag skulle ha och utbilda, och tävla och sen sälja. Det viktigaste var att jag skulle få upp henne i klasserna så att vi kunde få bra betalt för henne när hon skulle säljas. Men no way. Det viktigaste är att vi är tillsamans och har roligt på vägen. Vi har 3år kvar på tävlingsbanorna. Och det är klart att jag vill tävla, men jag ser inte det som lika viktigt längre. Vi får låta allt ta den tid det tar. Varför stressa sig igenom allt.Det är verkligen ingen brodska med något. Kanske har det blivit så pga allt vi har gått igenom. Skador, bakslag, hatperioder. Vi har haft en jäkla massa svackor. Och det är antagligen för att jag har velat för mycket. Men nu har jag fått ta tag i mej själv. Och insett, att livet inte går ut på att vinna och vara bäst, utan att göra de saker som gör en lycklig.
Hela jag har varit i obalans en längre tid. Men nu vet jag vad som gör mig lycklig. Jag vet vad jag vill. Jag vet vad jag kan, och vad jag ska kämpa mot. Och just nu, vill jag inte tänka på något annat än att bara göra all tid jag har kvar tillsammans med Maia till världens bästa.
För trots allt, så älskar jag dig. Mest av allt!
Du är perfektion för mej♥
Kommentarer
Trackback